Sju orsaker till att konflikten i Ukraina i själva verket är en rysk invasion
Sedan inledningen av kriget i Ukraina har Kremls media och talesmän försökt att hävda att konflikten rör sig om ett inbördeskrig i vilket Ryssland inte spelar någon aktiv roll. Medan västerländsk media medger att Ryssland bidrar med enorma mängder hjälp till de så kallade “separatisterna” så pratar de fortfarande i termer av “rebeller” och “regeringstrupper”, vilket spelar Kremls narrativ om ett inbördeskrig rakt i händerna. Detta är förståeligt, då den konstruerade konflikten är skapad för att se ut som just ett inbördeskrig, där Ryssland har möjlighet att förneka all involvering förutom “frivilliga” på semester som väljer att slåss för “separatisterna” i Donbas. Emellertid finns där flera fakta som klart visar att detta inte rör sig om en intern ukrainsk konflikt.
.
facebook twitter euromaidanpress_transp3 English  한글 Italiano Svenska ქართული Română Deutsch Русский Português Español Nederlands עברית Čeština Français Polski Tiếng Việt
1. Allt startade med rysk media
Sedan protesterna på Euromaidan har Kremltrogen media skapat en perfekt storm av propaganda för att försöka misskreditera protesterna som västfinansierade, och de har dessutom överdrivit den roll den yttersta högern spelat. Berättelser om “fascistiska övergrepp” och fokus på alla misstag som de nya myndigheterna begått, som att hävda att det snabba beslutet att stoppa före detta presidenten Yanukovych lag om att ge ryskan status som regionalt språk vore orsaken till protesterna i det i huvudsak rysktalande sydöstra Ukraina. Vidare har Putintrogen media tjänat på tragedin i Odesa, striderna i Mariupol, och döda civila som orsakats av “separatisternas” bruk av civila som mänskliga sköldar. Detta har mobiliserat frivilliga från både Donbas och Ryssland. Kanske hade inte konflikten ens startat utan influenserna av rysk statlig media?
Bild: Exempel på extern reklam på Krim efter att maskerade ryska soldater invaderade halvön, och före att den illegala “folkomröstningen” genomfördes den 16e mars 2014. Affischen lyder: Den 16e mars väljer vi [Krim med hakkors] eller [Kim med ryska flaggan]. Liknande affischer används på det territorium som kontrolleras av de så kallade separatistiska “republikerna”.
2. En före detta FSB-överste “tryckte på avtryckaren för kriget”
De proryska upploppen i Charkiv, under vilka de protesterande lyckades tillskansa sig den regionala adminsitrationen, utgör numera enbart en fotnot i historien om förkrigsperioden. Det som gjorde “upploppen” i Donetsk annorlunda var att en grupp av maskerade män reste omkring i Donbas och tog över polisstationer för att få tag på vapen. Igor “Strelkov” Girkin, den före detta “försvarsministern” för den självutnämnda folkrepubliken Donetsk erkände i en intervju i november att han “tryckte på avtryckaren” för kriget i Donbas genom att skapa en enhet bestående av ryssar och lokala frivilliga på Krim.
“Det var jag som tryckte på avtryckaren för krig; om inte vår enhet hade korsat gränsen hade det hela slutat som i Charkiv eller Odesa. Ett flertal dussin brända eller arresterade, och det hade varit slutet på det hela […], […] det var i praktiken vår enhet som som fick fart på kriget.”
3. Grundarna av “folkrepublikerna” var medborgare i ryska federationen
Leaders-of-terrorism-in-Ukraine2
Två ryssar (i själva verket muskoviter) var de ursprungliga grundarna av den så kallade folkrepubliken Donetsk – den tidigare omnämnda Igor Grikin och republikens första civila ledare Alexander Borodai. Uppenbarligen har dessa två invaderare en lång gemensam historia, där de alltid förespråkat rysk expansion och revanschism för förlusten i kalla kriget, även när detta var långt från den ryska officiella linjen. De är båda yrkesmässigt anknutna till den rysk-ortodoxa oligarken Konstantin Malofeev, och drömmer öppet om ett nytt ryskt imperium. Senare var de båda muskoviterna tvingade att lämna Donbas eftersom Kreml, enligt ryska källor, har tagit direkt kontroll och tillsatt ukrainiare som “premiärministern” Zakharchenko som galjonsfigur i folkrepubliken Donetsk. Förutom dessa är många av de övriga ledande inom folkrepubliken ryssar.
4. Ryssland har understött kriget sedan sommaren 2014
Vid denna tidpunkt skulle kriget kunna ses för ett inbördeskrig, om det inte vore för den konstanta strömmen av vapen över den ryska gränsen. Förnödenheterna började levereras i juni, efter att terroristerna erövrade de flesta gränsposteringarna mot Ryssland, vilket gjorde gränsen i praktiken obevakad. Trots att det inte har presenterats stora mängder bevis för dessa ryska vapenleveranser som Ukraina och NATO hävdat sker, så har OSSE förbjudits att verka vid de flesta gränsövergångar. Dessutom har vid ett flertal tillfällen övertygande bevis för ryska fordon i Donbas framkommit, fordon som tidigare observerats på rysk mark. Mest notabelt är det BUK luftvärnssystem som misstänkts ha skjutit ned flight MH-17. Vissa av dessa fordon är utvecklade av Ryssland och har aldrig varit verksamma i den ukrainska försvarsmakten.
5. Ryskt artilleri besköt ukrainska trupper från rysk sida av gränsen
 
Det första tecknet på rysk direkt inblandning kom i juli 2014, när ryskt artilleri öppnade eld mot de nästan inringade ukranska trupper som försökt säkra gränsen. Dessa attacker har dokumenterats på diverse sociala medier och i videor, och har sedemera bevisats av Bellingcats underslkning av öppna källor. Artilleriattackerna ledde till allvarliga förluster av ukrainskt material och personal, och tvingade till sist de ukrainska trupperna att retirera västerut.
Image: released by NATO
6. Ryska trupper har stridit i Donbas sedan augusti
Vid sidan av det uppenbara användandet av ryska trupper under ockupationen av Krim så finns det ett flertal tillfällen där ryska förband använts inne i Ukraina. Kanske mest tydligt är händelserna i augusti 2014, när “separatisternas” ställningar mer eller mindre kollapsade för den pågående ukrainska offensiven. Detta ledde till att flera ryska enheter korsade gränsen och förorsakade katastrofen vid Ilovaisk och ockupatopnen av Novoazovsk i söder. Detta bekräftades av både NATO och ukrainska källor, men, vilket måhända är mest anmärkningsvärt, också av ett flertal rapporter om flera hundratals ryska soldater dödade och sårade i Ukraina. Senast kom historien fram om en stridsvagnsskytt från ryska östra Sibirien som korsade gränsen med sin stridsvagnsenhet för att delta i Debaltseveslaget.
7. De “lokala rebellerna” är inte så lokala som de verkar
Trots allt beskrivet ovan kan det i vissa fall höras säga att Ryssland enbart stödjer och influerar vad som i själva verket är ett lokalt uppror. Emellertid, om man tittar noggrannare på “Novorussias väpnade styrkor” ser man att stora delar av dessa består av ryska medborgare, oftast rekryterade och tränade i Ryssland. Förhör av fångar och frivilliga berättelser från dessa “rebeller” visar att Ryssland i själva verket skapar nya arméenheter: man tränar, beväpnar, och i vissa fall också leder dem. Där har också förekommit ett flertal påståenden om att antalet lokala frivilliga är skrämmande lågt, men det går inte säkert att verifiera hur många av rebellerna som är ukrainska medborgare.
Så, vilken typ av krig är det?
Konflikten som härjar Ukraina började i rysk propaganda, initierades av enheter skapade i Ryssland och som leddes av ryska medborgare, eldas på av leveranser av ryska vapen och ryskt pansar, involverar ryskt artilleri och reguljära ryska trupper, förutom mängder av irreguljära ryska krigsmän som strömmar till Ukraina. När man ser på dessa väl etablerade fakta är det inte längre möjligt att kalla detta rysk-ukrainska krig för en intern konflikt. Trots alla påståenden om motsatsen.
facebook twitter euromaidanpress_transp3
Hjälp till: Gå med i vårt lag! Översätt den här artikeln till ditt språk